Problem

Hejsan igen! 

I måndags rigde det ett 08 nummer till mig under lunchen och jag förstod direkt att det var Explorius som ringde, så jag kastade mig ut ur skolan för att få lugn och ro nät jag pratade i telefonen. Precis som jag hade trott var det Explorius och min kontaktperson som ringde med det glada beskedet att jag hade fått min värdfamilj! 
Det var en familj beståede utav en mamma, en pappa och två utflygna barn som bodde i en liten by i Missouri vid namn Ava. 
Jag vart jätteglad och sedan fick jag reda på att det var en dubbelplacering, alltså en placering som skulle innebära att jag skulle bo med en annan utbytesstudent. 
I den stunden var jag så lycklig så jag höll på att spricka, men ju längre tid som gick efter att vi hade lagt på ju mer började jag fundera på om jag verkligen ville bo med en annan utbytesstudent. 
Den andra utbytesstudenten var en tjej från Slovakien eller Solvenien och när man får en dubbelplacering har man möjlighet att tacka nej till den. 
Jag funderade länge på både för och nackdelar men tillsist kände jag att jag faktiskt inte ville bo med en annan utbytesstudent då det känns jobbigare än om jag skulle få en "egen" familj. 
Så nu sitter jag här, fortfarande utan familj då ICES börjar om letandet för mig och jag kommer antagligen inte få en familj förens i början utav sommaren. 
Men det känns bättre nu än vad det gjorde ibörjan utav veckan! 
Kram 
Inför USA | | 2 kommentarer |

Väntan

Hello! 
 
Jag har faktiskt blivit lite mer taggad på att åka iväg igen! Drömmarna om att få komma iväg, se något annat, uppleva något som inte speciellt många får och att bara få starta om, starta om med allt. 
Det känns fortfarande jobbigt att t'nka på att jag kommer komma hem, komma tillbaka till allt jag kommer lämna, komma tillbaka till att gå i skolan med 00or, men vet ni vad? Det kommer vara värt det, det tänker jag se till att det blir!
Whiooo livet leker och jag är lycklig! 
Kram
Inför USA | | 2 kommentarer |

Osäker

Hejsan!

Nu har det gått ett tag sedan jag senast bloggade, men just nu händer det absolut inget alls om utbytesåret, förutom en sak. Jag har börjat tveka på att åka
Jag har velat åka på ett utbytesår sedan jag gick i 6an/7an och har varit väldigt taggad på att få åka, kanske för att jag inte har trivits överhuvudtaget här i Sverige och i skolan, kanske för att jag vill se något annat. Men nu har jag ändå börjat gilla att vara i skolan, börjat tycka att Sverige är helt okej och att jag faktiskt vill börja på gymnasiet med alla personer som jag nu gått 6an, 7an, 8an och nu snart hela 9an med. Att sitta och veta att jag kommer behöva gå med 00orna börjar bli jobbigare än vad jag trodde och att veta att alla mina vänner kommer kunna ta studenten ett år innan mig är riktigt jobbigt. 
Jag tror igentligen inte att det är själva året jag tvekar på, för det vet jag att jag vill uppleva, jag tror mer att jag tvekar på att komma hem igen. Jag vill inte komma hem
Det kanske är dumt att säga så nu, jag kanske hatar det i Usa, men jag känner att om jag åker vill jag inte komma hem igen. 
Jag är orolig för att jag kommer känna mig annorlunda, att jag inte kommer passa in i det Svenska sammhället när jag kommer hem. Att alla mina vänner kommer ha gått vidare ifrån mig, att jag kommer stå ensam när jag kommer hem igen. 
Men jag tror att alla dessa tankar på att inte åka kommer försvinna när jag får min värdfamilj, för just nu lever jag i en helt svart värld, jag har absolut ingen aning om vart jag kommer spendera mitt år, jag lever i ovisshet. 
Jag hoppas i alla fall att jag får min värdfamilj snart! 
Kram 
 
Inför USA | | Kommentera |
Upp