tankar

Jag har inte bloggat på väldigt väldigt länge och jag har faktiskt ingen anledning till varför. Mina dagar här borta har blivit som min vardag, jag går i skolan, har track efter skolan, kommer hem, äter, går och lägger mig. Men ingen dag här är tråkigt, det finns alltid något intressant i dagen. Jag vet inte om det alltid varit så, även hemma i Sverige, men det är något jag verkligen börjat uppskatta under min tid här, alla de små sakerna. Det kan vara att någon säger "hi how are you? have a blessed day!" till att jag träffar någon ny människa eller skrattar så jag gråter åt något roligt. 
Just nu letar jag efter promdresses och min största stress i livet är vem jag ska gå till prom med. Kommer någon fråga mig? Kommer jag behöva fråga någon? Ska jag gå själv? Sedan är även min klänning en stor stress, vet inte hur jag vill att den ska se ut och hit tills har jag inte hittat något som passat perfekt på mig och tänk om jag inte gör det och åhhhh stress
 
Texas värmen är just nu i Mars som en svensk sommar och det går inte en dag utan att jag tänker på hur hemskt det kommer bli att komma hem till kalla sverige, jag kommer frysa ihjäl. Att jag tycker att det är kallt när det är 20 grader ute är inget bra tecken. 
 
Mitt ben då, jag hade en MRI för några veckor sedan, vilket var en upplevelse. Att behöva ligga helt still i ett rör i 45 minuter var ingen höjdare men jag fick lyssna på One Direction, vilket gjorde det hela mer okej. 
MRIen visade att jag har en stressfracture på mitt vänstra ben och det leder till att jag inte kommer kunna springa på yttligare ett par veckor så min tracksäsong kommer nog inte finnas. 
Men jag har fått följa med på Varsitys alla meet och det är nog det bästa än med mitt utbytesår. Att få vara en i laget och heja på alla lagkamrater och se de lyckas och misslyckas är det roligaste just nu! Att vara med i Track har gett mig massa vänner och jag har fått pratat med så mycket människor jag aldrig trodde jag skulle prata med. 
Att tiden börjar rinna ut här borta är också en otrolig konstig tanke. Att jag kommer åka hem om ca 3 månader känns otänkbart, detta är ju min vardag nu, men det är ändå något jag på samma gång längtar efter. Jag saknar mina kompisar och friheten man har i Sverige. 
Jag brukar säga att jag inte har några kompisar här, vilket kanske inte riktigt är sant, jag känner väldugt mycket människor och en väldigt stor del utav skolan vet vem jag är men det känns ändå inte som om de är mina vänner. Den enda amerikanska kompisen jag känner att jag har är Victoria, och det är mitt fel. Jag tror att jag inte riktigt har velat skaffa nära kompisar då jag vet hur svårt jag hade att säga hejdå till mina vänner hemma och de människorna jag träffar här är det mindre sannorlikt att jag kommer träffa igen... 
Jag vet att jag har vänner, men jag vet att jag har mer "riktiga" vänner hemma som jag saknar som en tok. 
Hemresan har jag inte heller berättat om, men det kommer inte bli något end of year camp för mig! Istället kommer min familj ner hit till Houston i ett par dagar och sedan ska vi roadtripa ner till florida och flyga hem från Miami på midsommar och så landar vi i Sverige på midsommardagen, den 25 juni! Då kommer jag ha varit borta från sverige i 319 dagar! 
 
Det är väl i princip det som händer här borta, ber om ursäkt för så dålig uppdatering (speciellt till dig mormor för en liten fågel berättade att du var lätt irriterad på mig) och jag ska allt försöka att bli lite bättre nu! 

Kram 
Maja
I USA | |
#1 - - merit:

Så roligt att få höra av dig ☺ kramar i massor

Upp